Tillbaka till mina marker och mina återkommande vandringar. De goda upprepningarnas vandring. En lisa för själen helt enkelt. Denna dag följer jag den gamla kostigen mot Lill-Gaika. Därefter från bergets utkik mot Ganjaureudden för fikastopp. Sedan åter över myrarna och hemskiftet.
Dagen är väl lämpad för vandring. Den för trakterna tidiga sommarvärmen är bokstavligen som bortblåst i den kyliga nordvästen. Myrarna är osedvanligt torra men också fulla av hjortronblom. När insektstillgången är skral och bakslaget nu är på gång så undrar jag hur de ska gå för de blommor som ska leverera det norrländska guldet.
Den kyliga vinden dämpar fågelsången, men de flesta av de vanliga arterna hörs som rödstjärt, bergfink, lövsångare och rödvingetrasten. Mer spännande är den dramaturgi naturen erbjuder. På Lill-Gaikas topp ser jag resterna av en slagen ren. Jag undrar om det är en hungrig björn som slagit till sedan den kom ut från sitt vinteride? Nere på en av myrarna bräker en mycket späd älgkalv. Mellan mig och kalven står mamma älg och ryter till hotfullt. Jag tar försiktigt några steg tillbaka och älgkalven tar snabba språng tätt förbi mig till den oroliga modern.
Jag har slutat att räkna hur många gånger jag har gjort denna rundvandring, men många gånger är det. Detta är min resa i över skog, myr och berg som inte kostar något av vår jords resurser. När jag är i denna fina igenkännbara natur längtar jag aldrig bort till fjärran länder och platser. Här har jag en given plats och ett hem. Jag tar denna natur precis som den är utan någon speciellt förväntan. Ibland överraskas jag - någon gång över gammelörnens låga glidflygning över vattnet eller som idag - Älgkon och hennes kalv. Andra gånger händer inget särskilt.
Jag möter naturen just som den är på naturens egna villkor. Det är fint och tacksamheten är stor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar