Ett blåsigt, men regnfritt Lovund möter mig. Det lilla samhället på ön är större än jag tänkt mig, så jag får fråga mig fram till hotellet.
Väl på plats i mitt ganska lilla, men mycket trevliga rum med utsikten över havet med strandskator som välkomnande husfåglar längtar jag ut på vandring. Mitt optimistiska jag hade tänkt en vandring runt hela ön, men nu är eftermiddagen ganska sen och som det kommer att visa sig är vandringsförhållande inte helt lätta. Det fina lilla samhället går ganska snart ut i vild natur. När jag kommer upp lite på höjd blåser det ganska hårt. På en av höjderna finns en skulpturpark av det mindre formatet, snyggt, tycker jag.
Detta är framförallt lunnefåglarnas ö. Jag skrinlade ganska snart att försöka komma dem nära på högre höjd, men närvarande är de då de likt svärmar flyger ut och in från berget. Jag följer en inte allt för välmarkerad led nära havet. Det är ganska stora nivåskillnader, brant och stenigt. Får en en del av turen fokusera mer på mina fötter än fåglarna i skyn.
Det är gott om fårspillning i terrängen och jag undrar länge var alla fåren håller hus. Svaret får jag när jag passerar en stor gräsyta där de verkar ha sökt lä för vinden. Strax ovan sveper en havsörn. Jag undrar om den har liten killing i blick? När jag vänder tillbaka efter den något spektakulära turen korsar en Utter min väg. Det är den första för mig, men den är tydligen ganska vanlig på Lovund.
Nöjd och svettig tar jag en skön dusch inför middagen. I restaurangen vimlar det av människor. Även här är det nästan bara pensionärer. Jag känner mig riktigt ung. Jag avnjuter en mycket välsmakande laxrätt. Den dyraste laxen jag ätit, men med det rekommenderade vinet till är det värt varenda norsk krona efter en upplevelserik dag. Nöjd sluter jag senare ögonen i ett behagligt svalt hotellrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar