Sorgfloret över det gråfuktiga novembermörkret känns starkare än vanligt idag. På min söndagspromenad kraxar kajorna i oväntat stort antal i den stadsnära barrskogen. Både kajorna och gråfukten är ju delvis resultatet av människans framfart. Kajorna fanns inte här tidigare och ofta var marken så här års upplyst av det vita.
Dagar som dessa är det nog en annan brutalitet än klimatförändringarna som finns i våra tankar. Barbariet i Paris ger oss en obehaglig påminnelse om vilket odjur människan kan vara...och nu känns det lite otäckare då Europa alltmer kan bli ett slagfält för ondskans apostlar.
Jag är inte rädd men allt mer orolig vad som ska hända framöver, men väljer inte att recensera den utvecklade världens möjligheter att hantera kanske än av de värsta utmaningarna någonsin.
Musiken är en av de goda terapeuter som finns i en ond tid. Som av en tillfällighet kom Anna Von Hausswolf med en ny skiva i veckan. Ingen som Anna kan hantera en orgel på ett så uttrycksfullt sätt.
I min musikaliska värld blir Annas skiva en kraftfull kommentar till händelserna i Paris. Musiken är närmast hotfull, larmig med små strofer av ljus. Musik som skänker närvaro och deltagande. Jag behöver den. Kanske även Du...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hörde ett par exempel från hennes nya album. Det lät intressant.
Det är inget soffmys, men hon är intressant. Spelar på Kulturens hus 5 februari.
Skicka en kommentar