Helgen erbjöd nya vernissager i Luleå konsthall. Det var bl a avklippt hår och textil som ställdes ut. Material som kanske inte är så gängse, men som också kan spränga gränser för var som är konst.
Jag gillade speciellt Helene Hortlunds textil. Det märks att hon har rötter i måleri och skulptur. Textila utställningar brukar sällan beröra mig...det är ofta vackert, men lika ofta ganska tråkigt.
Hortlunds textila tavlor erbjuder något nytt. Här blir jag verkligen berörd och tankarna drar iväg. Utställningen inbjuder verkligen till tolkningar. Mest gillar jag tavlan ovan. Vid vernissagen har vi nåtts av allt det hemska som hade hänt i Paris. När jag låter tankarna öppna sig för konstverket ser jag i trådarna en struktur som skulle kunna vara samhället och våra institutioner...det sammanhållande kittet. Men...alla är inte med....försöker ta sig in eller kanske ut...och så har de som står helt utanför. Det skulle vara samhällets outsiders som vågar bryta normen och ny mark...men de skulle också kunna vara de radikaliserade unga muslimska männen.
Just denna dag var det framförallt dessa jag tänkte på och den stora utmaningen för det fria samhället att lyckas inkludera dem i samhällskroppen.
Bra konst kan också vara ett bra sätt att bearbeta det som händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar