En tidig kväll följdes av en lika tidig uppstigning. Vi visste att en ytterligare varm dag förestod, så vi ville nyttja den relativt svala morgonen. Då myggparadiset inte lämpade sig för frukost packade vi ihop tältet och tog oss några kilometer till den plats där Padjelantaleden och Nordkalottleden möts. Där åt vi en välkommen grötfrukost mellan hängbroarna innan vi skulle ta oss vidare utmed Nordkalottleden.
Jag blev snart varse att Nordkalottleden inte var helt välunderhållen. När vi skulle passera ett dyigt ställe sade jag med lätt skrytsam stämma..."nu får jag äntligen användning av mina höga stövlar". Skrytsamheten kostade...ögonblicket senare trampade jag snett och så väl stövel som vänsterben var nere i dyn. Anton fick sig ett gott skratt som jag snart kunde instämma i då fötterna förblev torra.
Vandringen fortsatte mot Kutjaurestugan i ett allt varmare väder. Här tog vi en lång lunchpaus med besök på bekvämlighetsinrättningarna, d v s dasset och och en liten fin lagun där vi kunde tvätta av oss.
Invid Kutjaurestugans solvägg var det 48c när vi skulle påbörja vandringens större stigning upp på kalfjället för att komma till vår tilltänkta tältplats. Det blev svettigt värre med många vattenstopp på vägen. Vi väntade på en förväntad vind på högre höjd som aldrig kom...men vi kunde istället njuta av en förförisk vacker utsikt.
Sen eftermiddag siktade vi den raststuga som också skulle bli vår tältplats. Här mötte vi en holländare, en av flera ensamvandrare som vi träffade under vandringen och som bodde i raststugan. Här i den högt liggande fjälldalen fick vi några fina timmar. Myggfritt var det inte, men klart uthärdligt och Anton gjorde sitt bästa att hålla de små liven på avstånd med en liten brasa.
När lövbiffen var intagen och därtill kaffe och en liten whisky var det dags att krypa till kojs. Kvällen var tidig, men dagen hade varit lång och upplevelserik. Vi var nöjda och kunde glädjas åt ett tält helt utan stickande kryp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar