Sjnjuftjuitisjåkkå med Kisuris i bakgrunden
Morgonen var arla när vi steg upp. Komforten med det enklare liggunderlaget tillsammans stela leder gjorde uppstigningen rask. Det märktes att kroppen hade uppnått ett mognare tillstånd...
M/S Storlule tog oss 6.50 över Akkajaure (Sourvas vattenmagasin) tillsammans med några andra vandrare, mesta dels av utländsk härkomst. När solen flödade som ymnigast tycktes vandringssäsongen nästan vara över. Inget som vi sörjde över. Vi ville inte trängas på en annars ganska välbefolkad led.
Dagen var lugn och solig. Vi anande att vi skulle få en annan följeslagare på färden...värmen. Vi laddade med en grötfrukost vid Akkastugorna innan vandringen tog vid på allvar. Första dagens vandring visste vi skulle bli lång. Att vara välförsörjda med så väl mat som vatten var därför av yttersta vikt.
Jag stod för en välbalanserad kost där mycket hade egenhändigt torkats för att ge lite kulinariska upplevelser. Om jag stod för mat och planering så stod Anton för allt tekniskt kunnande. Bl a hade han sin GPS som berättade om kilometrar, marschfart och vad nästa vattenhål fanns. Med andra ord...så lite som möjligt skulle överlämnas till slumpen.
Efter 16 kilometer nådde vi Kisurisstugan som till skillnad från de flesta fjällstugorna längs med leden drivs i samisk regi. Den trevliga stugvärden saluförde glödkakor, vilket gav ett extra tillskott till tomatsoppan. I skuggan visade termometern 24 c, så vi visste att några varma timmar återstod.
Leden efter Kisuristugan var mestadels lättvandrad med vid utsikt åt alla håll. Utmaningen var att hitta tältplatsen. Vid sidan av värmen hade vi nämligen en sak till att ta hänsyn till...myggen och alla andra närgångna småkryp. Sommaren var mycket sen i fjällvärlden, så det insektsklimax som brukar nås under juli var nu en verklighet under den senare delen av augusti.
När kvällen närmade sig fanns två val...tälta på åsryggarna och långt från vatten eller närmare vatten och videvegetationen. Vi valde det senare. Någon kontemplativ myskväll blev det inte. Snabbt upp med tältet, ordna med maten och kasta sedan sig in i tältet. Först trodde vi att vi hade överlistat alla insekterna, men när vi något senare skulle sova stack det lite överallt. Småknott, eller"svirro" tog sig in genom tältets ventilation. Det hade kunnat bli en stickig och bloddrypande natt. Myggmedel luktar inte gott...men här fanns inga alternativ. Det blev myggmedel och i alla fall några timmars sömn efter en upplevelserik dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar