Regnen har varit en återkommande följeslagare denna sommar. Men...det regnar inte alltid och det gäller att ta vara på de fina dagarna. Denna sommar har jag bland annat gjort ett par toppturer till Arjeplogs kommuns mer avlägsna delar i nordost och i sydväst. I en kommun som till ytan är större än Skåne och Blekinge tillsammans och med mindre än 3000 bofasta i kommunen kan det mesta kännas avlägset och folktomt. Men som sagt....vissa platser är mer folktomma och opåverkade än andra.
När jag blickar ut från Gibnotoppen vid polcirkeln och ser ut över sjön Tjeggelvas mot norr och öster anar jag många folktomma mil utan stugor och framdragna vägar. Vyn från toppen ger ett fint panorama över fjällen och den fjällnära skogen...till synes opåverkad av skogsbolagens framfart.
Om än ännu mer vilt och ensligt är det när jag tar mig upp på toppen Stainak en mil i väglöst land från Laisälven. Trots en fin led så möter jag inte en människa här. Det är tyst, jag ser färsk björnspillning utmed stigen och jag kan ana den stores närvaro. Lavskrikor följer mig ett stycke och det känns tryggt. På toppen...utblick över fjällskog, myrar och lågfjäll så långt ögat kan se. Ett vildare och mer opåverkat landskap är det nog svårt att hitta...
2 kommentarer:
Så vackra bilder.
Vi får ta Stainak tillsammans nästa år...det är värt ett återbesök.
Skicka en kommentar