Strukturomvandling kallas sådant då förutsättningarna för samhället förändras och med det människorna på olika platser. Att denna strukturomvandling ha gått från land till stad är ju känt för oss alla. Alltmedan Sveriges befolkning växer så blir samtidigt stora delar av vårt land allt glesare.
Om detta är ett lagbundet faktum eller om det går styra kosan åt ett annat håll råder det meningar om. men förutsättningarna och livet ter sig allt mer olika beroende av vad du bor. Vi pratar om ett allt mer tudelat land, ett land med väsensskilda perspektiv på livet.
Min barndoms järnväg på väg mot stugan i Kasker är ett bra exempel på utvecklingen. Det var den gula rälsbussen som tog oss från Jörn till Slagnäs via Arvidsjaur. Jag minns väl färden genom vidsträckta myrmarker och gamla ladriken. Det var Sara Lidmanland. Då ett ännu ganska öppet landskap...nu säkert till stora delar igenväxt och passerat in till den stora glömskan.
Tvärbanan som färdigställdes 1928 kan ses lite av det folkhemsbygge som en gång var. 1991 då banan slutligen lades ner rådde en annan ordning. Banan bedömdes inte som lönsam. Ekonomiseringen av vårt samhälle hade vid denna tidpunkt börjat vinna allt större terräng.
Att en region är beroende av en bra infrastruktur vet vi alla. Järnvägarna genom Norrlands inland är lite av bygdens livsnerv. Skärs nerven av så sker naturligtvis något med bygden.
Kanske en Järnväg mellan Jörn och Arvidsjaur inte var försvarbar...jag låter det vara osagt. Men alla har vi rätt till en fungerande infrastruktur. Vårt land är ju till för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar