Jag tror inte att jag är av den morbida sorten...men av någon anledning kan jag tjusas av förfall. Speciellt om scenen är naturen och om det är byggnader som sedan länge har sett sina bästa dagar.
Vårt samhälle förändras snabbt. I förändringarnas natur ligger att människor flyttar på sig. Glesbygden tenderar att bli allt glesare. De byggnader som övergivs och inte blir till sommarstugor går alla för eller senare samma öde till mötes.
Visst är detta på många sätt tragiskt...byggnaderna symboliserar landsbygden utdöende och de öppna landskapets försvinnande.
Men...trots detta kan jag inte låta bli att fascineras av dessa ofrivilliga installationer. Jag kan drömma mig bort och fundera på allt som hände här en gång. Jag vet ju också allt som finns omkring oss en dag kommer att försvinna...inte minst gäller det oss själva.
Alltmedan ladan äts upp bit för bit av fukt, svamp och skalbaggar bringar den hela tiden nytt liv. Jag tycker att det är en vacker död även om de samhälleliga omständigheterna kring denna död inte är fullt ut lika vackra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar