Utvilade tog vi lokaltåget till den lilla staden Llanelly som skulle bli starten på vår tänkta veckolånga vandring.
Tänkta vandring....innan denna dag var slut satt vi med ett annat facit. Allt började riktigt bra. Från den lilla stationen sökte vi oss ganska snart ner till leden - "Wales Coast Path" invid havet. Gårdagens regn var som bortblåst. Kvar var bara blåsten tillsammans med en värmande sol. Vandringen inleddes längs en cykelväg där vi mötte diverse cyklister och ännu fler hundägare som vallade de sina. Vi visste att första dagen skulle bli lite av en transportsträcka som innebar just cykelvägar och även mer trafikerade vägar att vandra utefter.
Efter några timmar skulle vi ta vår lunch där det enligt guideboken skulle finnas en trevlig restaurang. Kanske restaurangen var trevlig, men stängd var den. Stängt visade det vara alla tänkta matställen i det samhälle vi kom till...inte ens en öppen pub...sådana som det skulle finns så gott om efter leden...enligt guideboken.
En liten matbutik kunde dock samhället uppbåda....så det blev köpesköttbullar och baguette i en liten park. Stämningen var nu en aning dämpad. Dessutom hade ytterligare en sak slagit oss...vi hade inte mött en vandrare på leden.
Man härdas av motstånd...och mer motstånd blev det. Stärkta av lunchen försökte vi nu komma överens med leden genom blöta skogar och instängslade fårhagar. Ledmarkörerna blev allt färre och där de verkligen behövdes saknades de ofta. Det blev några tuffa eftermiddagstimmar då vi morrade åt såväl led som guidebok. Till slut fann vi faktiskt den kinakrog som var utlovad. Nu började vi både vara fysiskt och mentalt trötta...men maten och ölen gav oss en tillfällig frist.
Penn Cloud var dagens etappmål och där utlovade guideboken två bed & breakfast. När vi såg "hotel" skrivet på en fasad trodde vi hörsammande...men det s k hotellet saknade såväl reception och där fanns inte en levande själ. I en närliggande butik fick vi veta att de utlovade övernattningsmöjligheterna hade slagit igen för flera år sedan.
Nu var stämningen mycket nära den absoluta nollpunkten. Det var bara att abdikera och försöka ta sig tillbaka till startpunkten - d v s Swansea. När det gällde det senare blev vi i alla fall hörsammade... sista bussen kom strax och även om det blev en bussresa i sann "Monty Pytonanda" med både hel och halvgalna figurer tog vi oss tillbaka till Swansea.
Vi fick även hjälp med logi...Ibis hotell utanför staden. Föga glamoröst, men hotellet gav oss i alla fall en efterlängtad sängplats.
Guideboken då...förbannad vare den och typiskt nog blev den kvar en den taxibil som förde oss till hotellet...just då saknad av ingen...
Dagen hade bekräftat det faktum att karta och verklighet kan vara två helt skilda saker. Vi hade och kommit till den insikten...lita aldrig till en guidebok, även om den är nyskriven. Nu var det dags att ta nya tag...
2 kommentarer:
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vilken klipphängare. Ser fram emot fortsättningen.
Ja...det är tur att man är gammal nog för att inte nedslås utan kunna gå utanför ramarna...
Skicka en kommentar