Sverigedemokraterna

Det har nu gått en månad sedan denna leende man och hans parti skakade om den stora väljarmajoriteten. Det jag fruktade skedde och när jag vaknade dagen kände jag skam över att detta kunde ske i vår trygga del av världen. Då kändes det som att jag vaknat upp till ett land som inte längre fullt ut var mitt.

Med lite distans till det skedda ser jag det idag med lite andra ögon. Trots att ett uttalat främlingsfientligt parti fick nästan 13% av rösterna i valet finns det inget som tyder på att Sverige har blivit mer intolerant och inskränkt...tvärtom....jag tror att det Sverige där jag lever aldrig har varit öppnare och mottagande än vad det är idag. Vi lever i en internationell värld som vi alla är en del och påverkas av. Ett land som stänger sina gränser och vänder sig inåt är ett förlorande land.

Det kommer alltid vara en stor majoritet som kommer att verka för öppenhet. Flertalet av de som röstade på Sverigedemokraterna är inte rasister...däremot tror jag att en hel del av deras valda företrädare är det. En stor del av förklaringen tror jag kan sökas i rädsla och i den allt större polarisering som finns mellan stad och landsbygd. Rädsla som kan handla om allt från grovt kriminella IS och den nyväckta ryska björnen vid namn Putin. Polariseringen - den typiske
SD-väljaren är en man i över medelåldern i en bruksort på dekis.

Vi har en ny regering...ansvaret kommer att vila tungt att överbrygga klyftorna mellan stad och land. I ett Sverige där hela landet får leva minskar spänningarna....och jag tror även rädslan...