tisdag 21 oktober 2014

Åter i barndomsstaden





















Under helgen som var gjorde jag ett återbesök i min uppväxtstad Gävle. Det blev en resa med flera perspektiv. En resa 77 mil söderut blir ett återseende av den årstid som lämnat oss i norr - hösten. höstens färger ramade fortfarande in staden och söndagen var närmast sommarlik. Men framförallt var resan en resa i nu- och dåtid. Att vandra i allt det välbekanta träder historien fram som om den vore idag...




















Under lördagen gjorde jag en vandring och kom att stanna till vid några välbekanta platser. Bilden ovan är från ett fönster inifrån gamla skogsmuseet Silvanum som idag är en konsthall. På denna plats och invid just detta fönster har jag i en betydligt yngre upplaga stått och betraktat många gånger. Kanske utan att vara medveten om det själv just därför blicken från fönstret rymmer vägen, ljuset och naturen i förening. Element knyter ihop så mycket av livet och meningen.




















Att stå och titta på sin gamla Borgarskolan som var min gymnasieskola är som att titta på en gammal fura. Byggnaden liksom furan tycks vara oföränderlig alltmedan jag blir äldre, förändras och livet sätter sina spår i mig. Staden Gävle i tillväxt förändras. Men så finns dessa miljöer som tiden inte verkar bita på. Gamla skolbyggnader tycks vara ganska immuna för tidens obevekliga rörelse framåt.




















Strax bakom Borgarskolan finns den gamla högstadiebyggnaden och invid den gymnastiksalen. När jag ser ribbstolarna genom fönstret träder en klumpig, lite rädd Johan i yngre upplaga fram. Gymnastiken var definitivt inte min grej...bockar och plintar var helt oöverstigliga hinder. Tack och lov klarade jag mig ganska helskinnad genom den totalt opedagogiska undervisningen. Rörelse, motion är grunden för god hälsa...det fattade jag redan då....och var nästan bäst i klassen i terränglöpning.

Ju äldre jag blir ju tydligare kan barndomens platser och historia växa fram...kanske just det är att bli äldre.

4 kommentarer:

Ewa sa...

Jag känner igen dina tankar när jag besöker Borås . Blir ofta så förbånad över att det är så mycket som förändras.

Johan sa...

.....men samtidigt finns där ankringsplatserna där vi kan vårda våra minnen.

Ewa sa...

När jag var i Borås senast blev jag så glad att det hade flyttat skulpturen Knallen från gamla posten till början på Gågatan.

Johan sa...

....I Gävle har återfinns skulpturen som vi som finniga tonåringar kallade "fnasket i plasket" framför rådhuset. Den stendamen lär nog ingen rubba.