söndag 26 oktober 2014

55-åringen, koltrasten och att bli äldre
















Under veckan läste jag en artikel i DN:s insida om Tomas Lappalainens bok "Mellan 55 och 60". Jag tillhör ju sedan en tid denna grupp. Jag tog mig an artikeln med intresse, men efter att han läst klart kunde jag bara konstatera att jag inte på något sätt kände igen mig i den 56-åriga Lappalainens beskrivning.

Visst har det sina sidor att vara något äldre. Kroppen är inte som en 20-årings och jag befinner mig definitivt närmare döden. För Lappalainen tycks detta vara en skrämmande upplevelse. Han känner sig gammal när han träffar yngre människor, finner ensamheten okreativ och tycker sig vara åldersdiskriminerad. Dessutom reflekterar han över att han plötsligt hör koltrasten...och drar slutsatsen att det också har med åldrande att göra...när han var yngre var Lappalainen fokuserad på annat.
Som sagt...Lappalainens syn på sitt liv som 56-åring är kanske giltig för honom och hans storstadshorisont. 55-åringen som är jag gillar både fågelsång och ensamhet och det gjorde jag redan för 30 år sedan. Utifrån Lappalainens sätt att resonera blev jag en gammal människa tidigt i livet.
Jag tycker på många sätt att det är precis tvärtom. Jag trivs alldeles utmärkt med min ålder och bär inte på några som helst önskningar att bli yngre. Jag trivs utmärkt att umgås med yngre människor. Jag kan berika dem med mina perspektiv och de med sina. I mitt jobb möter jag unga människor som behöver stöd och vägledning och där ser jag min ålder och livserfarenhet som stora plus.
Visst, jag inser att jag på många sätt  passerat "bäst före datum" på arbetsmarknaden, men jag vet att jag utför ett viktigt arbete som många gånger ger god bekräftelse. Det är gott nog för mig.
Nej, Tomas Lappalainen, i många stycken för dina resonemang dig vilse. Att tillhöra  55-60 ålder är för de flesta av oss en synnerligen gynnad ålder när det gäller att skapa och ha friheten att göra olika saker.

3 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Jag måste läsa artikeln. Har rivit ur den, men inte "hunnit".
I övrigt håller jag med dig. Jag som hunnit tio år till på ålderstrappan uppskattar också att umgås med yngre människor och finner mig oftast väl respekterad.

Sven Teglund sa...

Jag håller med er båda. Det gäller att vara ung (dvs nyfiken) i sinnet oberoende vilken fysisk ålder kroppen har. Rocka fett!

Johan sa...

Mina herrar....jag anade att jag inte var ensam om mina tankar och reflektioner...