Dag 2 i den stora staden i söder blev kontrasternas dag. Efter en svettig natt i Göran och Barbros lägenhet tar jag mig ut i heta Sommarstockholm. Denna dag blir den het på mer än ett sätt...den årliga Pridefestivalen går av stapeln och det pratas om över 60000 deltagare i tåget.
Efter att ha tagit en smaskigt god pulled porksmörgås på en enklare restaurang inträffar dagens mest osannolika händelse...jag möter min följeslagare Sven med familj mitt på Götgatan i vimlet. Det är ju trots allt Stockholm och inte Storgatan i Luleå...
Tillsammans med mina vänner intar vi en strategisk position där Pridetåget drar fram. Att Pride har blivit en av det mest politiskt korrekta som finns står helt klart...numera står bara Sveriges rasistiska parti utanför. Alla vill synas på Pride och det är mest positivt.
Två saker är mindre positiva och dessvärre typiska. I alla viljeyttringar och engagemang för en positiv sak smyger efter en tid allt mer kommersiella inslag sig in. Det Pridetåg jag blickar ut över är full av reklaminslag av olika sort. Det solkar ner budskapet till en del...
Det andre jag reagerar på är den höga musiken från alla dessa lastbilar med gigantiska högtalare. Inte på den bullrigaste rockkonsert har jag varit med om något liknade. Det gör ont i mina öron och små barn skriker...
Efter en stund tar vi oss ifrån den mest omedelbara bullermattan. Lycka för Sven med familj är att hitta en kiosk som istället för korv serverar strömming. Själv söker jag mig till skuggan. Barndomens strömming vid skolbespisningen har givit allt för traumatiserade upplevelser...
Själen fick även sitt denna bullriga dag. En avskalad konsert med Beth Orton ensam med en gitarr på Skeppsholmens scen var värdigt och mycket stort.
En stor sak behöver inte göra såg mycket väsen av sig blev konklusionen av denna dag i stora staden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar