En typisk februarilördag kan man som stadsbo fika, shoppa eller gå på restaurang. Mycket av stadslivet handlar om konsumtion. Men, det går även att bryta sina vanor och göra något totalt annorlunda. Jag och mina vänner Sven och Björn valde denna lördag att göra en bilresa i landskapet vid sidan om konsumtionen och alla människorna. Alltmedan staden växer och bär alla tydliga spår av tidens snabba utveckling pågår ett helt annat liv bara några mil innanför kusten.
Vi drog således inåt landet och passerade ett antal platser som kanske inom en inte allt för lång framtid inte längre existerar. Efter ha passerat Boden och fått ett gott fika hos Björns mor i Södra Bredåker så bar det vidare i ett stilla bilfritt landskap. Bara 6 mil Luleå försvinner periodvis internetuppkopplingen. Vi är i en annan värld, men här finns fortfarande människorna med sina hästar, hundar och skotrar. Platsen Åminne klingar vackert men har inte bara skönhet att berätta. Här har det kallhuggits för bidragen och gårdarna ser ensamma ut på de vinterklädda fälten. I Bodträskfors cirklar vi lite runt i byn. Människorna vi ser ser lite misstänksamt på oss. Här passerar nog inte så många bilar man inte känner till.
Mitt i denna relativt nära evighet gör vi ett kortare stopp på macken i Harads för en korv med bröd. I Harads går riksvägen mellan Luleå och Jokkmokk. Här är människorna mer vana ett se okända besökare. Utanför macken träffar vi typiskt nog några vintersemestrande tyskar som var på väg mot Norge. Mindre typiskt för årstiden var deras färdmedel, motorcyklar med sidovagn. Inne på macken utbytte stamgästerna lite tankar med oss om såväl trav som resor till Thailand.
Uppiggade av såväl korv som samvaro bar det vidare ut i evigheten. Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar