Hälsan i uppkopplingens tidevarv

Dagens nyheter hade förra veckan en artikelserie om vårt behov av att vara uppkopplade och gör med oss som människor. Som all förändring och utveckling så finns naturligtvis både en fram och baksida med den. Att vi påverkas med utvecklingen är nog odiskutabelt. Om inte annat förändras våra vanor. Jag som inte är känd för att ligga i teknikförändringarnas framkant tillbringar en hel del tid framförallt vid datorn idag. En förändring inte i min vildaste fantasi kunde förutse för tio år sedan, då datorn fortfarande bara var ett skrivhjälpmedel på jobbet. Jag tror inte denna uppkoppling har förändrat mig så mycket som människa, men att uppkopplingen har förändrat mina vanor och  att den tar anspråk av min tid går inte att förneka.

Att unga människor påverkas mest kanske inte är så konstigt. De är ju ofta rörligare än oss andra deras hjärna är stadd i en kraftig utveckling. När jag för en tid sedan hade ett erfarenhetsutbyte från en annan arbetsplats samtalade vi om ungdomars psykiska hälsa kunde vi konstatera att åtminstone statistiken säger att den blir allt sämre. Det gäller framförallt flickorna. Många flickor har allt längre medicinlistor för såväl somatiska som psykiska symtom.

Här är det lätt ge det uppkopplade livet skulden. Sannolikheten när du möter en tonårstjej är stor att hon har mycket av sin uppmärksamhet fokuserad på mobilen. Sannolikheten att du möter en tonårskille i ett uppkopplat tillstånd är däremot mindre. Att det här finns ett samband mellan mående och uppkoppling är åtminstone för mig given.  Flickor jag möter i min verksamhet kan också bekräfta detta.

Bandet kan inte spolas tillbaka. Vi människor och våra liv och umgängesvanor kommer fortsatta att förändras med tekniken. Tur nog kräver närande och bekräftande relationer trots allt äkta fysiska möten. Något som ingen teknik i världen kan ersätta.