Nu när vi är på väg mot årets mörkaste tid och den isande vinden härjar fritt är det inte för inte att jag gärna ser tillbaka på den sommar som var. Jag, Sven och Björn brukar göra våra resor. Oftast är de fysiska förflyttningarna inte så långväga. Ett par helger om året är det långhelg i någon stuga, annars kan det vara någon fin plats i naturen nära till eller helt enkelt en filmkväll. Våra resor är oftast mer av det inre slaget där vi möts i det aldrig sinande samtalet kring kulturen i alla dess former och relationer människor emellan.
Då Sven har två av sina söner boende i Göteborg introducerade han i våras försiktigt om vi var intresserade att slå följe parkfestivalen Way Out West. Björn som är det stora musikoraklet av oss tre var snabb att haka på stärkt av vissheten att några av hans musikaliska favoriter skulle spela vid festivalen. Jag behövde som vanligt lite betänketid. Min senaste festivalerfarenhet hade ju 31 år på nacken, Roskilde 1981. Kunde jag nu som femtio plus ladda om?
Döm av Björns och Svens förvåning blev betänketiden kort. En sen kväll i maj satt vi och bokade alla biljetter. Redan då låg där en förväntan av det större slaget i luften. Framöver ska du i bloggen få följa oss på den för oss stora resan till festivalen och metropolen i söder, Göteborg, färgsatt genom mina glasögon.
Välkommen till en annorlunda resa!
Läs även andra bloggares åsikter om Way Out West, musikfestivaler, människor, resor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar