Götaplatsen
Våra respektive uppgifter och ansvar inför resan var klart definierade. Jag var väderoraklet som skulle hålla koll på vädret, Björn musikoraklet som skulle lotsa oss fram mellan spelningarna. Sven som kunde geografin efter en rad av Göteborgsbesök sedan tidigare skulle ge vägledning vid de fysiska förflyttningarna. Våra roller var tydliga. Det kändes tryggt.
Det fanns både förväntan och lite oro hos oss den arla morgon vi gav oss iväg. Skulle kommunikationerna fungera? Vi vill inte gärna bli sena till festivalen. Som norrbottningar är vi både tålmodiga och luttrade och vet att kollektivtrafik och då speciellt tåg inte är att lita på. Men, nu bar det av mot söder och all denna lilla oro som fanns förklingade bit för bit. När vi nått vårt första stopp Arlanda, kom Sven på den smått geniala idén att vi skulle åka Arlanda express istället för taxi till Stockholms central. En liten sak kan tyckas, men Björn gillar att åka taxi och är ovan tåget. Det som avgjorde saken var att vi fick mängdrabatt på Arlanda express. Det skulle rent av bli billigare än taxi och det tillfredsställde väl den snåla sidan av våra karaktärer.
Enkel lycka
Stärkta av en lyckad reseinledning tog vi oss en kaffe och bulle på Stockholms central. Nu var vi ute i den stora världen. Än mer uppspelta kände vi oss på tåget mot Göteborg. Samtalet flödade så till den milda grad att en konduktör vänligt, men bestämt tillrättavisade oss, vi satt nämligen i en tyst kupé. Ett par timmar senare anlände vi till Göteborg, fyra minuter före tidtabell! Vi återkom gång på gång hur bra allt hade fungerat, men så är vi också tre män i medelåldern som trivs med ordning och reda. Efter denna inledning kunde allt bara bli bra.
I väntan på spårvagnen
Nu väntade det stora musikäventyret bortom hörnet!
Läs även andra bloggares åsikter om Way Out West, musikfestivaler, resor, människor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar