Bon Iver
Under dagarna tre gjorde vi en musikalisk resa, smakade av den större staden och blev väl omhändertagna av Svens söner. Där fanns plats för gemenskap men även för egna utflykter. Något som passar solitärer som oss. Att i detta format försöka ge sig på ett försök att recensera musiken är en hopplös och alldeles onödig uppgift. Jag kan bara konstatera att musiken är stor och kan binda samman och fängslar många. Utan de musikaliska uttrycken stadd i ständig utveckling skulle världen vara en mycket fattigare plats att leva på.
Under dagarna kunde jag höra det mesta. Festivalen blandade lite äldre musik där sådana som jag kunde känna mig trygg med nyare musikaliska influenser. Ett bestående intryck var trummans allt större dominans i det nya. Spännande och medryckande.
Att vara på festival kräver sina tribut. Det gäller att göra sina musikaliska val med omsorg och ibland pausa. Alla intryck måste få tillfälle att sjunka in och en del av livets nav, d v s maten togs helst på annan plats än på festivalområdet. Gyllene Prag blev en favorit och gatuköket Creperiet var inte så dumt.
.
Bob Molde
Staden om dagen kunde vara Götaplatsen och några studenters pingisspel på en innergård. Staden om natten orginalgubbarna på puben och en clubspelning med Bob Molde. Därefter trötta ryggar som behövde vila…
Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, resor, människor, Göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar