Mörker och ljus i Allhelgonatid

Jag gör en kort vandring i den mörka skogen. Den som är hemfallen åt mörkerrädsla håller sig helst inomhus vid denna tidpunkt. Nu låter jag inte fantasierna rusa iväg. När förnuftet talar så säger det att det finns få tryggare platser än denna.

Det är kväll i allhelgona, det är gastarnas natt. Skuggorna lever sitt eget liv av ljuset från min pannlampa. Mystiken förstärks av den täta dimman. Grankvistarna rör sig oroligt, men där finns ingen, utom jag och hunden Sigge.

Men, himlen är inte svart, snarare rödskimrande, som om det vore ljuset från SSAB i Luleå. Nu är det bara så att Luleå ligger 25 mil härifrån. Snart får jag svaret. På Helges holme är elljusspåret upplyst trots det dåliga skidföret. Förstärkt av dimman ger det ett återsken som det vore från den stora staden.

Jag har just påbörjat läsningen av Po Tidholms bok ”Norrland”, som handlar om exploateringen av min landsända. En stor del av skogarna även i denna trakt har skövlats och sjöarna har fått sin naturliga strandlinje förstörd via dämningen. Stat och bolag tog det mesta, men bygden fick i alla elströmmen, tänker jag när jag ser Helges upplysta holme.

Jag vandrar hem till mitt eget ljus och välkomnas av bastulampans sken.

Läs även andra bloggares åsikter om mörker, ljus, Norrland, Po Tidholm