Storebror på andra sidan Atlanten har det jobbigt just nu. Naturkrafterna har än en gång visat sig på den ilskna sidan och visat att människan är och kommer att förbli liten i förhållande till den värld hon befolkar. Till skillnad från förra gången det blåste hårt (New Orleans) har den nuvarande presidenten visat engagemang och deltagande, men så är det ju presidentval snart.
Jag borde bry mig och vara engagerad precis på det sätt media är, men det mesta jag känner är en lätt resignation inför detta spektakel. När det begav sig förra gången kände jag mer upplyft av utgången och närde vissa förhoppningar om den utlovade förändringen. Nu har jag blivit allt mer förvissad att en person, trots de bästa intentioner aldrig kan åstadkomma några grundläggande förändringar.
Barack Obama må ha de bästa idéer, men med ett valsystem, kongress och representanthus som har gjort sitt bästa att sätta krokben för honom har Obama fått kompromissa bort det mesta som andas förändring.
Nu hoppas jag trots allt att Obama blir omvald, allt annat vore sämre för oss alla och moder Jord. Kanske Obama vågar prata miljö och klimatfrågor efter en möjlig valseger. Hans religiöse huvudmotståndare lär nog aldrig göra det. Han litar väl till att Gud fixar allt eller kanske höjer den intellektuella nivån likt en annan högerkristen ledare som skyller orkanen på de homosexuella...
Läs även andra bloggares åsikter om USA, presidentval, Barack Obama, klimat, Orkaner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lite väl optimistiskt att tro att obama ska börja infria sina löften om han blir omvald, efter att gång på gång redan visat att han inte har någon realibitet.
Ja bevare oss för en religiöst befläckad ledare i USA. Då blir det farligt.
Anomyn:Som jag även skriver, jag är tvivlande, men det sista som överger oss är ju hoppet.
Bert: Hu ja, farligt är det redan nu och värre riskerar det att bli.
Skicka en kommentar