Jag är människa, en solitär person som ofta trivs med att vara ensam. Men, vad vore jag utan alla de människor som omger mig, människor som delar med sig, ifrågasätter, människor som jag växer tillsammans med. Troligtvis skulle jag inte vara så mycket till människa om jag inte delade detta utforskande av livet tillsammans med andra.
Vänskap är en viktigt, ja, jag skulle vilja säga livsviktigt. Vad vore jag egentligen utan vänner att dela tankar, känslor och gemensamma upplevelser med? Att ha vänner är just dela detta livets väsentliga och en viktig skälla till utveckling och mognad.
Vi lever i en tid som bygger så mycket på möten och kontakt av olika slag. Men, mängden av kontakter och sammanhang där vi ingår säger inget om kvaliteten. Kort sagt, vi kan ingå i många sammanhang utan att ha några vänner.
Jag ingår i olika sammanhang, men de riktigt viktiga vännerna är få. Att bibehålla och utveckla en vänskap över tid är i sig ett arbete. Vi är alla stadd i utveckling. Goda medlevare och vänner ska vara en del av denna utveckling för att finnas kvar.
Jag är glad av att ha få nära vänner. Jag tror att det är svårt att dela en nära vänskap med så många fler. I en många gånger ytlig och konsumtionsmättad tid är relationerna till de nära vännerna kanske det viktigaste vi har för att orientera oss vidare i den terräng som kallas livet.
Läs även andra bloggares åsikter om livet, människor, vänskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar