Intill stugan invid havet ligger Svarthällbergets naturreservat. Reservatet är avsatt för dess rikedom på sällsynta orkidéer, men hyser även sällsynta trädsvampar och lavar som är bunden till den gamla och orörda skogen. Just dessa urskogslika skogar är idag en ganska ovanlig syn i det Norrbottniska landskapet. Det gäller även skogarna kring Svarthällberget som är avverkade i omgångar. Att få en äkta kontakt med naturen underlättas av att just vandra i en opåverkad natur som följer sitt eget kretslopp mellan liv och död.
Just denna dag gäller tystnads princip. Marken är stinn av väta efter höstens alla envisa regn. De sista löven håller på att klä av björk, asp och sälg. Dagens tysta möte blir doften av den omistkännliga dofttickan, en härlig trädsvamp bunden till gammal sälg i orörd skog. Doftticken söta och karaktäristiska doft följer dig länge i näsborrarna när du väl fått närkontakt med den. Skönheten har många namn brukar det sägas - att gå i den gamla skogen är just en sådan skönhetsupplevelse. En upplevelse som växer i styrka i vår urbana tid som vi har en skyldighet att bevara...
Läs även andra bloggares åsikter om skogen, naturen, Norrbotten, skönhet, Svarthällbergets naturreservat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar