Laver och råvaruproducenten Norrbotten

Skylten på bilden är säkert från 40-talet och den gamla väg som gick till det dåvarande lilla gruvsamhället Laver som hade sin korta storhetstid på 40-talet. Dåtidens brytningsmetoder och ett fallande pris på koppar gjorde att brytningen lades ned. Idag står bara några rester av fundament kvar och påminner om den tid som var.

Nu är det en annan tid. Priset på koppar skjuter i åter höjden liksom det gör bland andra mineraler. Laver har blivit ”hett” igen och Boliden planerar för en storskalig brytning i ett dagbrott om några år. Näringsidkare och politiker gläds när bygden kan få nytt liv. Allra gladas är nog de markägare som kan sälja sin mark för stora pengar till gruvbolaget.

Jag är för egen del mycket kluven inför det som sker. Exemplet Laver kan ses som ytterligare en del i den nya ”klondikeanda” som för tillfället råder i Norrbotten. Gruvor utökas och öppnas på löpande band. Än en gång är länet den stora råvaruproducenten till Sverige och övriga världen. Nu är det inte de stora skogarna som offras och de levande vattendragen. Nu är det de stora dagbrottens tid med de miljörisker som är förenade med detta. Gruvbrytning sker alltid under en begränsad tid, men de sår som sker i dess spår får vi leva med under oöverskådlig tid.

Det är inte lätt för små krisande inlandskommuner att säga nej, men den hausseartade glädjen kan komma att bli kortvarig. Det kommer en tid efter gruvbytningen. Undrar om några beslutsfattare ägnar någon tid att tänka på denna inte allt för avlägsna framtid? Troligen inte. De har nog hunnit lämna den politiska scenen och låtit nästa generation få ta hand om uppstädningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Gruvor, dagbrott, politik, kortsiktighet, miljöförstöring, Norrbotten, Laver