Norrbotten och Boden har sedan ett par år något att vara riktigt stolta över, konsthallen Havremagasinet. Denna gamla byggnad som när det förr begav sig fungerade just som ett havremagasin för försvarsmakten. Boden har ju som bekant varit en militärstad av stora mått och innan motoriseringen på allvar tog vid fanns där hästar i mängd som skulle utfodras. Denna till sin volym stora byggnad har inrymmer nu en mängd utställningar av konstnärer från när och fjärran med väsensskilda uttryck. Jag kastas mellan det stilla och oftast sköna måleriet av Bodenskolan till till brutala installationer som ger en hudnära upplevelse av det meningslösa kriget.
Installationerna berör mig mest. Kanske just för det mer förgängliga till sin natur, som livet självt Daina AL-Hadids skulpturer var dock något extra. Ett uttryck som väcker. Själv som trogen offentlighetsanställd ser jag den ständigt växande myndigheten framför mig. Myndigheten som växer på toppen. På botten finns de många behoven som ska tillgodoses. Däremellan de allt färre utförarna som ska tillgodose behoven.
Åk till Havremagasinet innan de stänger för säsongen. Även fikat är av högsta klass!
Läs även andra bloggares åsikter om Havremagasinet, konst, Boden, Norrbotten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar