På vandring mellan inre och yttre. Jag sitter på Bron i Gammelstadsviken och låter mig värmas av eftermiddagssolen. Blickar ut över den sommar som är på väg att bli höst. Tar in dofterna, ljuden och den mättade vegetationen med alla mina sinnen.
Med det som är inuti mig försöker jag finna ro i fantasin om platsen, min egen kommunicerande bild. Men, med utsidan vänd mot världen tycks bron vara en av många mötesplatser denna dag – en fiskare som fiskar för komposten, cyklister och joggare från världens alla hörn som passerar med ett leende på läpparna.
Den solitär som är jag får bit för bit släppa min inre skyddande rustning för att bli en del av det som pågår, bli en del av platsens leende i smått och stort.
Livet handlar om accepterande, om att innesluta, inte utesluta.
Ännu en Brax håvas in och ännu en. Den fiskare som tidigare skapade min distraktion ger jag leendet mitt i takt med hans stigande eufori.
Det kommer ytterligare en sommar. Någonstans kommer där även finnas en kompost som sjuder av liv…
Läs även andra bloggares åsikter om platser, livet, inre, yttre, människan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar