Spåren längs med vandringen genom gammelskogen, myrarna och hyggena.
Det som lämnats kvar. Spillningen efter ren, älg, tjäder och björn.
Spåren efter de förmultnande träden, kanske 100 eller 500 år gamla.
Vandrings triumf, återvändandet till platsen.
Återvändandet till vindens spel i tallarna, höstens starka färger, vågskvalpet mot stranden, solgenombrotten mellan oroliga moln.
En korp knorrar och en talltita ber om uppmärksamhet.
Alltings mening förkroppsligad.
Jag, en vandrare, en tillfällig gäst i ett stycke evighet…
Läs även andra bloggares åsikter om Platser, återkomster, människan, naturen, livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar