Om att köpa jeans

Det har sina sidor att bli äldre. I många avseenden vill jag inte se mig som äldre. Att just ha passerat de femtio är ju i vår moderna tid ingen ålder att tala om. Gammal vill jag inte känna mig, bara klokare, vidsyntare och rik på erfarenheter. Allt sådant som i bästa fall förvärvas med åldern.

Förra lördagen blev jag dock påmind om att en annan tid står för dörren. Jag skulle köpa jeans. Trots min aktningsvärda ålder har jeansen alltid inköpts på JC. Där har alltid hittat jeans som passat till ett moderat pris. Just denna lördag blev jag varse att denna tid är passerad.

Redan när jag kom till butiken fick jag veta min plats. En yngre vältatuerad försäljare sa till en kvinnlig kollega, "du kan väl hjälpa karln därborta". Jag stålsatte mig för att inte övermannas av en kränkning och inte genast rusa ut ur butiken. Den kvinnliga försäljaren var av trevligare slag och gjorde sitt bästa att bistå karln som var jag. Jeans efter jeans lämnades vid provhytten. Det var som att sitta i en liten klaustrofobisk bastu. Jag svettades ymnigt. Oavsett modell var den för trång någonstans, ömsom över midja,ömsom över lår. När jag hade provat säkert tio par gav jag upp. Min självaktning hade fått en knäck, om än tillfälligt.

Jag gick ut i den friska vinterluften och bestämde mig för att jag utsatts för ålderdiskriminering. Vågen där hemma var sann och det fanns ingen anledning att tvivla på min kropp, den var varken bättre eller sämre än tidigare.

Igår gjorde jag ett nytt försök i en annan butik. Jag möttes av en försäljare i min egen ålder som såg min uppgivenhet och förstod var jag sökte efter. Undrens eller rättare sagt jeansens tid är ännu inte förbi.....

Läs även andra bloggares åsikter om jeans, ålder, människor, bemötande