Vandring längs efter Ganjaureudden, glädjen, igenkännandet, vågskvalpet mot stranden. Vandring upp mot berget bortomnära, Lillgaika, bland flerhundraåriga furor och tystnad.
Långt bortom det vardagliga, får en annan uppmärksamhet, rycker till vid minsta ljud. Delar inte jaktfalkens uppmärksamhet och vidsyn, men återfår en sorts kontakt.
På det 45-åriga hygget där det mänskliga dragit fram börjar en gles ungskog ta form. Annars är landskapet likt år efter år. Det är bara vandraren ömsar skin, mognar och blir äldre.
Sitter och länge och låter blicken vila över Uddjaures vatten och fjällen i nordväst. Drillsnäpporna flyger ännu längs efter vattnet. Snart är de långt borta.
Tar upp kåsan och fyller den med vatten. Tillsammans med ett par nävar russin blir stunden till en liten fest.
Läs även andra bloggares åsikter om natur, vandring, stillhet
4 kommentarer:
Härligt!
....Visserligen är bilden av äldre datum, men känslan är alltid lika härlig.
Vilken fantastisk text! Den friskade upp minnena från fjällvandring och känslan att vara tillsammans med naturen på riktigt.
Tack! det vara länge sedan jag gjorde en riktig fjällvandring, men mitt "andra hem" i lappmarken är alltid en god ersättare.
Skicka en kommentar