Mycket har hänt sedan jag senast besteg lågfjället Uljapouda som ligger några mil från vår stuga i lappmarken. Då var det en vidsträckt fjällhed likt fjällhedarna längre västerut. Idag är toppterängen en vindkraftspark med 10 av de största och mest kraftfulla vindkraftverk som hittills har byggts.
De är med blandade känslor jag vandrar efter den anlagda vägen mot toppen som brutits igenom den gamla granurskogen. Den känns overkligt att vandra efter denna väg. Med tanke på hur mycket fyllnadsmassa vägen krävt i den bitvis fuktiga terrängen går det att ana vidden av vad detta bygge måste ha kostat.
När jag närmar mig toppterängen hälsas jag välkommen av solbadande män som tar rast under sitt underhållsarbete. För dagen är det stort sett vindstilla. Trots detta hörs ett dovt muller från alla generatorer. Jag vandrar längs den väg som tar mig till det högst belägna vindkraftverket. Trots de fula sår som gjorts kan jag inte låta bli att imponeras av dessa över 100 meter höga kraftpaket. Det vackra lågfjället får ge sitt bidrag till den alternativa och rena energin.
Exploateringen till trots, för ett ögonblick möter jag den lågt flygande jaktfalken. Kanske falk och vindkraft kan verka sida vid sida? Det verkar så.
Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, exploatering, natur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar