onsdag 16 mars 2011

Det globala magplasket


Forsmarksanläggningen

Människan har en inneboende kraft att utvecklas och lära sig nya saker. Vi nöjer oss inte som de övriga djuren ett ha en på förhand given plan för våra liv. Just detta gör oss särskilda, men också livfarliga.

Det var i samband med industrialiseringen på 1800-talet som människan på allvar började att fjärma sig naturen och ta mer än vad hon gav tillbaka. Människan blev ett rovdjur.

Människan må ha vida kunskaper som övriga djur inte har, men hon fuskar allvarligt på sin väg framåt. Kanske det finns någon grundläggande "felprogrammering" hos människan då hon fortfarande inte har insett att hon måste ge tillbaka lika mycket som hon tar. Naturen i övrigt fungerar så. Människan är en del av denna natur, beroende av den och kan därför inte ställa sig utanför den.

Varje mänskligt imperium har genom historien förr eller senare fallit. Vi lever nu allt mer i det globala imperiet med ständigt ökad konsumtion och tillväxt som rättesnöre. Att denna s. k. utveckling inte håller tror jag fler och fler inser. Den pågående katastrofen i Japan påminner oss om naturens nyckfullhet och att vi har gjort oss beroende av energiformer som kan skapa ett helvete på Jorden.

Frågan är inte om, utan när det det globala magplasket kommer. Vi måste ställa om vår livstil mycket snart, annars kommer vi förr eller senare kusligt påminda....

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är sant att vi måste ställa om oss. Men inte till att bli mindre teknologiska, utan mer.

Vi måste skapa bättre funktioner i samhället, utveckla kärnkraften ännu mer så att den blir säkrare och mer effektiv, istället för att avveckla den.

Hade vi satsat mer på kärnkraft tidigare hade vi inte haft den miljöförstöring vi har idag och katastrofen i Japan hade troligen inte skett - man hade helt enkelt haft bättre förutsättningar.

Tyvärr är det för många som är rädda för nya saker för att förstå att utveckling är det enda rätta.

Johan sa...

Jag tackar för din kommentar, men håller inte med dig. För mig handlar det inte om rädsla i första hand, utan att ta ansvar för framtiden, utan att spela rysk roulette med våra grundläggande livsbetingelser.