Dagen ger ingen tydlig kompass
Naturen, alltets rymd är tyst
En flock talltitor fyller plötsligt det tysta rummet
Med tjatter, med sång, innan de drar vidare
Plötsligt närvarande
Båtsabäckens brus i fjärran
Några regndroppar mot taket
Tårar på min kind
Ett leende, trots allt
Eller, just därför, trots allt
Läs även andra bloggares åsikter om Natur, närvaro, stillhet
3 kommentarer:
Kul att hitta hit, till en blogg från norr, gillar det jag ser, bilder och texter...
Kul att du hittade hit. Vad vi kommer ifrån påverkar vårt seende och våra tankar om livet. Detta blir jag speciellt varse dessa dagar då jag befinner mig i Stockholms myller.
Instämmer, vad vi kommer ifrån färgar våra 'ögon' och tankar.
Det är något som jag också blivit varse om då jag delar min tid mellan Stockholms myller och 'nödtorftigt kristnad vildmark'.
Skicka en kommentar