Två bilder från Fårö, Fårö fyr och Langhammars raukar. Bilder av ett till synes tidlöst landskap. Kanske vår bild av det eviga. Ett landskap som fanns långt före vår myllriga färd på jorden och ett landskap som kommer att finnas långt efter vår utmätta tid. Det är lätt att känna en stor ödmjukhet i detta landskap. Precis samma känsla som jag får när jag vandrar i en gammelskog i norr eller på en fjällhed.
På dessa stilla tidlösa platser kan människors tillsynes hopplösa sökande efter mening och konsumtionsjakt tyckas platt och fåfänglig. Vi irrar omkring, stänger in oss utan att se den fantisktiska rymd och natur som ännu finns. Dessutom är den alldeles gratis.
Läs även andra bloggares åsikter om tid, landskap, natur, människan
2 kommentarer:
Samma tankar som kring min fjällfärd, nyligen.
Ni ser ut att ha fantisktiskt fina upplevelser.Det var ett bra tag sedan jag gjorde en längre ut i fjällen och då var det Sarek som gällde. Dags att återuppliva detta liv.
Skicka en kommentar