Jag sitter på ett gammalt anrikt café i Sundsvall i väntan på att tåget ska ta mig vidare. Jag är lite uppvarvad av de senaste dagarnas arbete. Lika uppvarvade verkar småbarnsföräldrarna med sina barn vara och alla de tonåringar som låter mobilerna gå för högtryck.
Så ser jag en äldre man som redan har suttit på caféet en god stund. Han sitter där med finkavajen och stärkskjortan och utstrålar vila och harmoni med sitt tillstånd och vänliga blick över skeendet. Hans behagliga stillhet smittar av sig och efter en stund är jag betydligt lugnare. Denna sorts människor som utstrålar denna frid ser man sällan i stadsmiljöer numera. Den äldre mannan är som urklippt ur en historiebok och ger en vink om en annan tid då det var något stort att gå på café. Den äldre mannen bär verkligen sin historia med en stor värdighet.
När jag bryter upp sitter den äldre mannen fortfarande lugnt kvar. Vandringen mot centralstationen i snögloppet och snålblåsten går med lugna och lätta steg.
Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, människor, caféer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar