Havet är livets vagga och den öppna plats som ömsom fyller oss med ro och glädje, ömsom rädsla och fruktan. Havet bjuder på alla typer av tillstånd, alltifrån den spegelblanka stiltjen till den våldsammaste storm.
Kanske vår längtan till havet öppnar dörrar till oss själva. Havet liksom vi är lika ombytligt som livet självt. Kanske är det så att havet hjälper till att upprätta en kontakt med oss själva. Det är lätt att komma till denna slutsats när jag står och blickar ut över Atlanten, medan andra väljer att oförskräckt kasta sig ut i vågorna.
Vi möter havet på olika sätt, men på något sätt berör det oss alla.
Läs även andra bloggares åsikter om havet, livet, människan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar