Tankar och livsfragment 4 januari 2025 - var är barnen?

 

Tittar ut på den tomma lekplatsen från mitt fönster. Det är minus 20 ute så just idag är det inte så konstigt att den är tom. Men - faktum  är att den i princip alltid är tom sånär då en liten tjej vid sällsynta tillfällen gungar en kortare stund. Vid något annat tillfälle kan en förälder sitta där en stund med sitt barn, men det är också sällsynt.

Det finns många barn i området och bara vissa innergårdar har lekplatser. Min undran blir - var är alla barnen?

Jag är uppväxt mitt i en Gävles innergårdar. Där lektes det trots att det vid sidan av en farlig gunga och en sandlåda var allt annat en barnvänlig miljö bland all asfalt och betong. I avsaknaden av naturliga lekmiljöer så skapade vi dem. Alltid gick det att leka "kurragömma" och ännu oftare "indianer och cowboys" där ett betongfundament fick utgöra "fortet". När jag blev lite större spelades det otaliga landhockeymatcher på en yta som inte var speciellt mycket större än ett stort vardagsrum.

Det är en stor kontrast mot dagens ofta tomma lekytor och den stadsnära skog där det inte längre tycks byggas några kojor...

Då barnen inte är utomhus så måste de vara inomhus och ägnar säkert stor tid framför skärmarna. Säkerligen pågår även där en sorts lek, men ingen kan få mig att tro att den kan ersätta det sociala samspel som fysik lek utomhus kan ge.

Med ålderns rätt kanske jag blir betraktad som gammeldags, men jag står på mig och hävdar att vi - och då framförallt många barn missar något genuint viktigt här. Det handlar om deras fysiska och psykiska hälsa, kognition och socialt samspel. Allt detta kan den spontana leken utomhus ge.

Inga oviktiga saker i en allt mer komplex värld...