Tankar och livsfragment 23 december 2024 - ett gammalt foto

 

Om en bild kunde tala så kanske jag skulle få svar på vissa frågor. Bilden ovan är tagen för ungefär 60 år sedan.  I mitten av bilden sitter min mor, till höger min mormor och till vänster morbror Lennart. Den lilla killen som ligger i soffan bakom de vuxna är jag.

Jag har ingen aning om vem som är fotografen. En gissning är att det är min far.

Bilden är tagen i det hem där mamma växte upp. Troligen är det någon av de sista bilderna som är tagen från platsen.

Jag förundras över mor och mormors delvis bortvända blickar. Bara Lennart tittar mot fotografen med ett leende. Jag ligger halvslumrande med ögonen på glänt.

På väggarna hänger tavlor som jag känner igen från min barndom. På bordet en bok med okänt innehåll och ett askfat. Kanske var det där morfar tömde pipan?

Kanske det är just frånvaron av morfar som skapar bildens dämpade stämning. Jag vet att morfar gick bort vintern 1964. Han och mormor hade varit gårdens och bygdens nav med ett välmående litet jordbruk med gamla anor. Det var traktens första nybygge med flerhundraårig historia.

Nu när morfar var död var även jordbrukarepoken slut. Ägorna skulle skiftas bland morfars syskon och mormor skulle inte längre kunna bo kvar på gården.

Kanske var det därför mor och mormor verkar så frånvarande på bilden, i sina egna bubblor. Tiden på hemgården var slut och framtiden ett stort frågetecken.

Bilden - ett ögonblick från en tid som var väg mot sitt slut. All tid, sammanhang, platser och vårt liv är utmätta med sina gränser. Är det denna gräns som gestaltar sig i bilden? Kanske...