Jag går på min dagliga vandring runt i området där jag bor. Jag möter inte så många människor så här mitt på dagen. De jag möter är oftast hundägarna som rastar sina hundar och ibland mammorna med barnvagn.
De senare, mammorna med barnvagn, har ganska ofta också en eller flera hundar i sitt följe. Dessa mammor har nästan lika ofta sitt fokus riktad på mobilen, åtminstone ser det ut så. Kanske har mammorna lika stort fokus på barnet i barnvagnen och hunden / hundarna i sina koppel som springer hit och än dit.
Låt oss hoppas att att mest fokus ligger på det levande och inte på prylen i handen.
Om det nu är som det jag hoppas på så måste det vara jobbigt att ha fokus på så mycket samtidigt.
Det skrivs en hel del om att vara nutidsförälder. De ska vårda sitt yttre intill perfektion (inte minst kvinnorna). Med det yttre menar jag både kroppen och hemmet. De ska skydda sina barn från såväl verkliga och inbillade faror. Vilket innebär att barnen ska skjutas till alla aktiviteter. Som goda föräldrar ska de helst leka tillsammans med barnen. Utan denna lek tar oftast barnen inga egna initiativ utan blir fast vid skärmen.
Många menar att dagens generation föräldrar är mer stressade än någonsin. Det låter inte bra och lär ju just gå ut över den där så viktiga rollen att vara förebild till sina barn.
Med dessa tankar i en äldre mans huvud förundras jag över mamman med barnvagnen, hundarna och mobilen. Hur orkar hon och reflekterar hon någonsin över sin situation? Den äldre mannen som är jag tycker att hon åtminstone kunde lägga bort mobilen under promenaden. Då skulle hon få blickkontakt med sitt barn, få bättre koll på sina hundar och se den bleka januarisolen mellan träden. Stresspåslaget skulle säkert minska, åtminstone till en del...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar