Vi är i mitten av januari. För andra gången denna vecka vräker ett underkylt regn ner. Det förstärker känslan över den mörka tid vi lever i där den verkliga dystopin ruvar runt hörnet.
Förra veckan läste jag en artikel där representanter från Sveriges försvar oroades för den tilltagande övervikten och fetman i landet. Då tänkte man inte i första hand på de som kallas in till värnpliktstjänstgöring där de som inte fyller kraven kan sållas bort. Man oroades över är den allmänna övervikten och hur uthålliga vi kan vara vid en längre kris eller rent av ett krig. Där är en god hälsa, bra kondition och lagomt många kilo kroppsvikt viktiga skyddsfaktorer.
Förnärvarande räknas 1,5 miljoner svenskar vara överviktiga eller lida av fetma. Gruppen blir över tid dessutom allt större. Det är ett tilltagande hälsoproblem och än mer bekymmersamt vid kriser.
När jag inför helgen kompletteringshandlande sallad och servetter i närbutiken blev jag vid kassan påmind om de farliga kilona för den enskildes och samhällets trygghet. Framför mig står två lätt överviktiga mindre barn och handlar godis för cirka hundra kronor var. Bakom mig har en yngling fyllt sin varukorg med frysta pizzor, öl och läsk.
Salt, socker och fett är också ett sorts opium åt folket. Jag tror dessutom att skillnaderna mellan de som försöker sköta sin hälsa och de som inte gör det också ökar med tiden. Ytterligare en av alla dessa polariseringar vi ser i vår tid.
Jag tänker att lösningen är ganska enkel och den heter skatt. Regleringar och skatter har alltid påverkat människors beteende och är ett bra styrmedel, även om inte alla gillar skatter. Alternativet, att bara låta ohälsotalen fortsätta att öka kommer att bli så mycket kostsammare för såväl individ som samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar