När vi för en kort tid sedan vandrade i de nära markerna när heten av Luleå så kändes det logiskt att avsluta vår fina långa vandringshelg med Bälingeberget. För luleåborna är vid sedan av Gammelstadsviken nog Bälingeberget det mesta kända av utflyktsmål. Inte utan anledning - Bälingeberget är ett mycket fint naturreservat med gammal orörd skog och med vidsträckta klapperstensfält som tydligt visar vad den gamla havslinjen låg efter den senaste istiden.
Ett välbekant plats är också välbesökt. Denna soliga söndag kunde vi räkna in 29 bilar vid parkeringen invid reservatet. Men en av de fina sakerna med Bälingeberget att det aldrig blir trångt där. Det finns en plats för alla som vill känna av stillheten och naturens storhet.
Vandringen blir inte så lång, men gör man som vi gjorde denna dag då vi tog den längsta vandringsrundan inkluderat en av avstickare till det närbelägna Vikberget, så blir det lite drygt 7 km. Då terrängen tidvis är stenig och blockrik känns vandringen dessutom längre än så.
Vid sidan av den smått magiska naturen med alla stenformationer och krökta tallar som klarat tidens påfrestningar bjöds vi på en fin utsikt av kustlandets typiska landskap en stor del av vandringen.
Avstickaren till Vikberget gör inte många. Det är väl värt besväret. Där får man ofta vara själv. Så var det även dag när vi intog vårt välsmakande fika på en klippavsats med vyn mot Bälingeträsket.
Om du inte har gjort denna fina rundtur, gör den. Du kommer inte bli besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar