För några månader sedan tog mammas livsresa slut. Hon överlevde min far nästan 51 år som gick bort i en dramatisk bilolycka redan 1969 där jag och min syster som av ett under klarade oss nästan oskadda. Nu är jag föräldralös på riktigt, men med alla minnen bevarade.
Ett sätt att behålla minnena levande är att låta en del saker som påminner om det som varit att få nytt liv på en ny plats. Mitt arbetsrum behövde en ansiktslyftning. Den stora Gustavianska byrån från mammas lägenhet är en fantastisk möbel i sitta rätta sammanhang. Dessutom är den ett bra förvaringsutrymme. En gammal oljemålning och ett par nyare målningar från sent 1950-tal ska få pryda väggarna. Farfars pokal från Evangeliska Fosterlandsstiftelsens styrelse det år han fyllde 50 år blir en samlande punkt på byrån. Naturligtvis också ett par bilder av far och mor som påminner om det som var och om vem jag faktiskt är.
Under sent 1950-tal recenserade min far många böcker. Böckerna och recensionerna finns kvar och ska fylla bokhyllan för framtida läsning.
Vi får aldrig tillbaka de vi har förlorat och vi ska alla en dag gå samma väg. På den fortsatta livsresan vårdar jag och minns det som var. Minnesrummet blir ett uttryck för både tacksamhet och saknad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar