Jag kommer framöver att skriva om mina återkommande toppvandringar i närhet eller i relativ närhet till min stuga utanför Arjeplog. Det är sällan några glamorösa och häftiga turer... utan snarare lågmälda vandringar i den fjällnära taigan. Kanske jag just vill slå ett slag för det mer enkla och mer anspråkslösa. De där turerna som finns nära och där man sällan möter några människor.
Min första vandring gick till Storgaika. Berget är jämte det mindre Lillgaika min barndoms berg som genom åren har fått många besök.
Vandringen startade från stugan. Jag lämnade snart den samfällda vägen och följde viltets stigar över skog och myr västeröver. Dagen var härligt frisk i stark kontrast till den senaste tidens värme. Över myren mötte jag välbekanta dofter som även de för tankarna till en tid för länge sedan.
Efter ett par kilometer nådde jag den stig som i sin längdriktning går vidare mot Lillgaika. Jag fortsatte den nyare riktningen som tar mig till Sveaskogs skogsbilväg.
Skogsbilvägen anlades under 1970-talet och har på senare år förlängts med en rundslinga. Här har bergsidorna brandskattats på all sin gamla skog. Tanken har varit att nu den återstående delen av skogen närmare sjön Makkaure skulle tas, men än så länge har Maskaure sameby satt stopp för den fortsatta rovdriften på skogen.
Påpassligt skrämde jag upp en fjolårsälgkalv som mumsade i sig av bolagets gamla försök till skogsföryngring. Skogbilvägen stiger upp mot Gaikabergen och till slut tog jag stigen som skulle föra mig till Storgaiakas topp.
Jag passerade det gamla hyggeslandskapet och nådde den till slut den gamla skogen. Hit når aldrig skördarna och det är jag tacksam för. Här får den kärva naturen följa sitt eget lopp.
Toppen ligger nära trädgränsen och här panoramat stort. Denna dag med höga klara luften hade jag en del av Sverige i alla väderstreck. Jag anade Sarek i norr, utan att behöva känna någon längtan dit. Vandringen var lagomt ansträngande och jag blev kvar en god stund tillsammans med mitt kokkaffe och smörgås. Naturen är skön och jag var tacksam över att få ta del av den....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar