Mina besök på lågfjället Vämbapouda kan säkert räknas till över hundra. Som barn var bestigningen av lågfjället en av sommarens höjdpunkter och numera har jag alltid Välbmapouda i blickfånget från min stuga.
Då denna topp är populär med sitt bekväma läge får den många besökare. Så och på min vandringsdag då jag på nedfärden möter en äldre kvinna och kan glädja henne med att förekomsten av Jungfru Maria nycklar är riklig i toppterrängen och den klara sikten ger utsikt ända mot Sarek i norr.
Det går att paddla om det är lugnt och börja vandringen på andra sidan älven, men oftast tar jag bilen där stigen mot toppen börjar. Ett långt stycke går jag i ungskog. Området nedan och en bit upp efter fjället kalhöggs under 1950-talet. Men till skillnad från mer sentida kallhyggen är återväxten bra här.
Vandringen är inte lång, men stigningen är bitvis rejält brant. Jag stannar gärna några gånger och ser hur landskapet växer fram.
Innan jag når den den lite flackare toppterrängen passerar jag ett stycke riktig uråldrig skog med gamla lågor som tiden aldrig tycks nöta ner.
På toppen återfinns den gamla brandvaktarstugan. Uppförd under 1930-talet. Trots emellanåt hårda påfrestningar står den pall för väder och vind och ser likadan ut som jag minns den som liten. Mer sentida är bord och bänk för de som inte vill nyttja alla naturliga sittplatser som finns i den vida toppterrängen.
Jag har mitt eget favoritställe intill en liten tall. Tallen må vara liten, men flera generationer äldre än jag. Strax intill finns ett par stenar som lämpliga platser att luta ryggen emot. Så gör jag även denna friska härliga dag med utsikten av en bra tycke Sverige. Det är min första vandring till denna topp i år, men med all säkerhet inte den sista...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar