Jag bor 13 mil från den finska gränsen, men jag har under mitt relativt långa liv nästan aldrig varit där...ja, om jag då bortser från någon shoppingtur till IKEA-templet i Haparanda med ett fika i Torneå eller någon Finlandsfärjeresa i min ungdom.
Nästan på gränsen på pinsamt. Det väcker de där tankarna om att vi människor nästan alltid måste åka långt bort för att det ska räknas. Kanske blir det ändring på det nu när vi vet att våra resvanor är en av orsakerna till den pågående globala uppvärmningen.
Nu blev den där första riktiga Finlandsresan av i samband med att jag fyllde jämnt. Målet var Lousto i finska Lappland där vi skulle bo bekvämt och göra sköna vandringar i den närliggande nationalparken.
Mina bilder av vår östra granne innan resan var bastun, ett mustigt och annorlunda filmspråk och för mycket alkohol.
Under vår resa kompletterades bilden en hel del och jag kände en allt större ödmjukhet för vår östra granne. Det är lätt att glömma att Finland blev svårt sargat av kriget. Framförallt blev norra Finland till stora delar sönderbombat. Det är därför Rovaniemi i stort sett saknar gammal bebyggelse. Rovaniemi känns som en stort sett nyuppförd stad vid polcirkeln. Jag får även veta att Finland satsar mycket mera på sina bibliotek. Biblioteket är på helt enkelt mycket mer en samlingsplats i Finland än i Sverige. Finnarna tycks vara ett mer bildat folk än vi svenskar...
Finska Lappland är ungefär lika ödslig som sin svenska motsvarighet. Det som slår mig att kalhyggena är betydligt färre, men däremot det mesta av skogen ung. Tänker mig att mycket av skogen fick bidra till återuppbyggnaden av landet.
Så var det där med alkoholen...jo finnarna dricker något mer, men bara litet. Däremot är de riktiga hejare på karaoke. På det annars så lugna hotellet sjöngs det så det stod härliga till på kvällarna. Oftast mycket mer välljudande än du kanske tror.
Heja Finland - det blir fler resor framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar