Höstens färgglada prakt nådde sitt klimax under helgen som var. Alltmedan naturen förbereder sig för vintern och en allt större långsamhet så frisätter den en glöd som inte är möjlig under någon annan årstid. Det hela vackra skådespelet förstärks av den allt lägre stående solen med sitt milda och försonande ljus.
En av årets troliga nyord är att skogsbada, d v s att vistas i skogen och känna dess lugnande atmosfär. Jag som aldrig har för avsikt att vara med i någon trend står plötsligt i trendens centrum. Jag har skogsbadat större delen av mitt liv. Att det där med det skogen ger - lugn, sinnesfrid och avkoppling har sedan länge varit varit en självklarhet för mig. Jag kan helt enkelt inte vara utan skogens trösterika verkan. Om jag nu är beroende i någon form så kalla mig gärna skogsbadarberoende.
Troligen är det därför jag tycker så mycket om den tidiga hösten. Som gammal skogsbadare och tillika vandrare är denna tid den absolut bästa - färgprakten, tystnaden och ofta perfekta temperaturer för rörelse i skogen.
Nu är vi inne i tidig oktober, det blir kallare och lövträden börjar på allvar kläs av. I takt med tilltagande kyla, naturens krispighet och en allt mer dämpad färgskala finns tillfälle att koncentrera mig mer på den norrbottniska taigan - grön året runt som den är.
Skogen är och förblir en nära vän så den dag trenden skogbad har ersatts av något annat blir jag kvar där....ja så länge jag lever och kan stå på mina ben...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar