Hösten har många ansikten. Septembers starka färgprakt håller nu i mitten av oktober allt mer på gå över till en mer dämpad färgskala. Rörelsen mot ett mer nedtonat färgspektrum blir snabbare påtaglig när jag reser västerut och befinner mig på högre höjd i trakterna kring min stuga.
Dagarna då vi var där upplevde vi ganska påtagligt att hösten övergick i allt mer vinterlika förhållanden med temperaturfall, isläggning och försiktiga snöfall. En stilla, men påtaglig förändring i det just typiskt stilla och lugna landskapet som är så typiskt för såväl platsen som årstiden.
Stillheten förstärkts av allt mer sparsmakade färgspelet. Den norrländska taigan är visserligen intensivt grön, men allt det där gröna dämpas i takt med snöns ankomst och den frost snö klär alla barrträd.
Det är lätt att få tankar på gamla svartvita foton när jag fångar ögonblicket med min mobil. En blandning av fotonostalgi och skön balsam för själen sprider sig. Hösten är så mycket mer än starka färger och den varar länge än. Fint, så fint...
2 kommentarer:
Fin stämning.
Absolut...alla årstider och månader har sina guldkorn.
Skicka en kommentar