Vi har gått in i mars. Det märks - husfasadernas skuggor blir kortare och ljuset börjar ta plats och tränga undan vintermörkret. Vi är på väg mot det vi här uppe kallar för den femte årstiden - vinterns final när vi på allvar kan njuta av allt det där vita.
För min del innebär det att jag äntligen ska skaffa mig riktiga turskidor med stighudar med mål att bestiga ett och annat berg framöver.
Jag som är en vän av naturens och klimatets någorlunda ordning kan glädjande konstatera att årets två första månader, januari och februari, sammantaget har varit helt normala sett till temperaturen. Det finns de som säger att det är den kallaste vintern på länge. Det är naturligtvis inte sant. Det är snarare att vi har vant oss vid det alltför milda, halkiga och blöta. Samtidigt vet jag att det är en tillfällig respit mot ett allt mildare klimat...
Vintern här i norr har varit fin och den senaste veckan har de också fått snö och lite kyla i söder. Det är naturligtvis lätt och kanske förmätet att roa sig på sörlänningarnas bekostad när de fastnar på vägarna, men jag kan ändå inte låta bli att dra på smilbanden när det i etablerade riksmedia har låtit som värsta naturkatastrofen.
Jag vet att det kan driva snö från sidan från den blåsiga Östersjön, men 19 cm snödjup i huvudstaden kan väl inte vara så allvarligt. Det är ju ungefär det vi brukar få vid ett rejälare snöfall och det brukar aldrig ges ens den minsta tidningsnotis. Det verkar snarare vara så att många människor, åtminstone söder om Gävle, redan har räknat bort det ännu helt naturliga tillståndet vinter och bygger infrastrukturen och det mänskliga beteendet som om vintern inte längre existerar.
Jag däremot gillar vinter. Finns det dessutom som i Luleå en fin isbana att jogga på är det riktigt fint. Kommer för en stund sedan in från en runda i det fria. En nedgående sol och sköna 8 minusgrader - härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar