Brottslighet och konsumtion har i någon mening alltid hängt ihop. På ena sidan de mer mera bemedlade som kan köpa sin prylar för pengar, ibland för ofattbart stora pengar. Sedan finns de andra som har lite pengar som får nöja sig med det lilla, alternativt bli kriminell och knycka ihop prylarna.
I det allt mer uppskruvade konsumtionssamhället börjar frågan bli mer komplicerad än så. Såg för en tid sedan ett reportage där äldre tonårskille med vuxen hjälp får stöd att bryta upp från sin kriminella livsstil. En livsstil som inneburit mer eller mindre stora personrån och knarkförsäljning. Det var snygga bilar och möjligheten att köpa fina märkeskläder som var målet. Killen var intet sätt marginaliserad ekonomiskt sätt utan kom från en ganska vanlig familj. I mitt arbete får jag höra talas om liknande fenomen bland de som jobbar med unga på glid....många stjäl inte för de är utan grejor, utan för att de vill ha mer. Ja, rent av ha mest och dyrast.
I veckan kunde man i våra lokaltidningen läsa om ett personrån mot en 13-årig kille som bestals på sin 8000 kronors jacka. Troligen ett uttryck för samma sak. Sedan kan man som måttfull vuxen fundera över klokskapen att redan som 13-åring gå klädd med så dyra märkeskläder.
Prylhysterin löper på många håll närmast amok bland många unga. Det är väldigt långt från den klädkod (om det överhuvudtaget fanns någon) som fanns när jag tittar på mina gamla skolfoton från 1970-talet än vad som tycks gälla idag.
Många unga följer med denna upphaussade konsumtionsnorm som gäller. En följderna blir allt svårare att köpa sig denna livsstil. Alternativet blir att stjäla sig fram. Naturligtvis är det inte jättevanligt att så sker...men en nog så illavarslande trend i vår galet konsumtionsnormativa tid....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar