söndag 14 januari 2018

14 januari 2018, utdrag ur dagboken - söka ljuset i mörkertiden



 Vi har nått två veckor in på det nya året. Redan nu har den där livsfarliga presidenten på andra sidan Atlanten hunnit sänka sin lägstanivå ett par gånger. Jag trodde att kalla länder med övervägande färgad befolkning för "Bananrepubliker" skulle kunna  vara tillräckligt förnedrande. Nu har den så kallade presidenten spätt på med begreppet "skithålsländer". Jag hoppas det inte blir något av 2018 års nyord när året ska summeras.

I dagens "God morgon Världen" funderar krönikören över att så många människor faktiskt orkar med att vara med och jobba med presidenten. Visst, det kan vara för den egna karriären eller för att föra ut en nationalistisk agenda (som Steve Bannon), men det kan också vara för mer vällovliga syften, 
d v s att försöka skydda landet och Världen från presidentens värsta dårskaper. En dåvarande rådgivare till Putin försökte göra så. Jobba inifrån för att försöka påverka. Denne rådgivare blev till sist tvungen att hoppa av. Han fick frågan om när man ska hoppa av - svaret var att det vet man aldrig, men när man gör det är det redan för sent...

Parallellt med "God morgon Världen" läser jag i dagstidningen att flera forskare förmedlar att tiden med att stoppa den globala uppvärmningen till 1,5 grader snart har runnit ut. Redan på 2040-talet kan vi vara där och samtidigt nått den punkt att havsnivåerna allvarligt börjar stiga.

Orden klingar dystopi och jag värjer inte från det dystopiska, men visst har det varit väldigt fint att vandra ut i allt det lugna vita som omges oss i norr. Det är en skön och välbehövlig balsam för själen. Denna januari är hittills den finaste på flera år med all snö och rimfrost. Det är mörkt, men ändå så ljust. Vi finns och vi syns, även om hundägaren på bilden ovan tar det säkra före det osäkra och säkrar sin hund med en blinkande lampa.

Detta säkerhetstänk borde även omfatta våra farliga världsledare...

Inga kommentarer: