13,5 kilo textilier

 13,5 kilo textilier, vilket nästan allt utgörs av kläder, konsumerar genomsnittssvensken. 13,5 kilo...hissnande tanke, flera fulla tvättmaskiner på bara ett år. Visst förstod jag att vi överkonsumerar kläder, men denna mängd, ofattbart.

Ordet konsumera tycks vara vår tids mantra. Vi äger inte längre... utan vi konsumerar med en allt mer glupande aptit. Vi köper den ena sekunden och slänger i nästa. Jag säger slänger. Med en sådan mängd kläder borde det vara närmast omöjligt att använda inköpta kläder, än mindre slita ut dem. Faktum är att bara 15 % av kläderna återanvänds.

Alla shoppinglystna människor borde skämmas...näst utsläppen av de fossila bränslena är den osunda klädshoppingen det mest miljö- och klimatimproduktiva vi kan hålla på med.

Numera nöjer vi oss inte heller med att göra våra onödiga klädshopping i vanliga fysiska butiker...nej, mycket av shoppingen sker ute på nätet. Vi kan ju tjäna så mycket pengar på att shoppa direkt från lågprisländernas barnarbetande klädfabriker. På så vis förstärker vi ytterligare en ohållbar ordning med ännu mer transporter från det klimatpåverkande flyget.

Det går att moralisera hur mycket som helst över de flestas säkert helt oreflekterade beteende. Som moralpolis får man sällan några kompisar...men jag önskar om du av någon anledning läser detta och känner dig träffad - tänk till. Vad är den yttre flädern egentligen värd och framförallt vilket pris är den värd? Sitter inte skönheten i den du är och vad du strålar ut? Och, inte minst är inte den skönhet som finns runt oss alla, naturen, en skönhet värd att bevara för framtiden. Självklart borde det vara så, visst...?

SJ - en hårt prövad vänskap

 Ni som följer min blogg vet att jag regelbundet skriver kring vår miljö, klimat och hållbarhet. Redan långt innan jag började att tänka i dessa termer, som barn, gillade jag tåg. Drömmen att få resa med tåget blev alltid sann då vi varje sommar reste med nattåget till övre Norrland för stugvistelsen.

Att åka tåg gillar jag fortfarande även om de flesta resorna numera går söderut då jag bor i Luleå. Men, den långa vänskapen med tågen och SJ har med åren blivit allt mer kantstött. Skälet är att tåget sällan kommer fram i tid. Vid juletid gör jag varje år tågresan ner till barndomsstaden Gävle. De gånger tåget har kommit i utsatt tid har varit minst sagt lätträknade. Oftast har det istället mer handlat om hur många timmar försenat tåget skulle bli.

Ganska bekymmersamt, tycker jag. Naturligtvis därför att det är trevligt att komma i tid, men i synnerhet problematiskt därför att just tåget är det överlägset miljö- och klimatsmarta färdmedel vi har.

Den vanligaste anledningen till förseningar brukar vara lokskador. Det verkar vara mycket mer illa ställt med vår lokpark än bilarna som går längs våra vägar...och för att inte tala om miljövärstingen flyget. Hur ofta hör du talas om skador på flyget. Ytterst sällan och tur är väl det...

Tänk om vi underhöll våra lok lika bra som våra flygplan och tänk om räls, växlar och signalsystem fick det underhåll som krävs för en driftsäker tågtrafik...?!

Det pratas ofta om vilka infrastruktursatsningar samhället ska göra. Vad gäller transporterna borde svaret vara givet. Tåget är och kommer att förbli en miljö och klimatvinnare i utklassningsstil.

Man brukar säga att gammal vänskap aldrig rostar. Hoppas det blir så, men då kommer det krävas en helt annan syn och poltik på transporter och vår järnväg.

Om ett äpple

 Att äpplen är en laddad frukt med en lång historia är ingen nyhet. Historien om kunskapens frukt i paradisets lustgård är känd. Äpplet var just kunskapens frukt som Gud förbjöd människan att äta av. Eva frestades av ormen som hittat till paradiset och tog en tugga av äpplet. Hur det gick sen vet vi ju också...det blev och är en mänsklig historia på gott och på ont.

I nutida livsmedelsaffärer brukar det digna av äpplen av allehanda sorter från världens alla hörn. Frågan är hur det är ställt med kunskapens frukt och hur bra vi mår att att äta av densamma?

I somras köpte jag ett äpple med namnet Royal Gala som troligen skulle användas i matlagningen. Av någon anledning blev äpplet kvar i skafferiet och återfanns strax innan jul. Efter sådär 5 - 6 månader borde en normal färsk frukt ha förändrats till ett mindre inbjudande icke ätligt tillstånd...men som du ser av bilden ovan så ser äpplet förhållandevis fräscht ut.

Jag brukar ogärna slänga mat, men även om äpplet fortfarande såg inbjudande ut så åkte det raka väg till kompostpåsen.

För mig blev det det här ytterligare en av många allt tydligare bilder vad vi är på väg att att göra med vår Jord och i förlängningen med oss själva. Vi lakar ut våra jordar med konstgödsel och gifter. Frukt och grönsaker fylls med gift och töms allt mer på sitt näringsinnehåll. Till detta kan läggas alla fossila transporter. Vilken världsdel mitt gamla äpple kom ifrån vet jag inte....men säkert mycket långväga. Det brukar vara så innan vår egen svenska frukt mognar. Vi vet att alla dessa transporter inte är hållbara....samtidigt som vi också vet att det är svårt att leva hållbart om vi vill äta frukt och grönt i norr under vinterhalvåret.

Historien om äpplet som detta kunskapens frukt är inte lätt att få ihop. En sak vet jag i alla fall med säkerhet...jag kommer aldrig mer köpa ett äpple från fjärran land. Jag vill ha frukt - inte gift.

14 januari 2018, utdrag ur dagboken - söka ljuset i mörkertiden

 Vi har nått två veckor in på det nya året. Redan nu har den där livsfarliga presidenten på andra sidan Atlanten hunnit sänka sin lägstanivå ett par gånger. Jag trodde att kalla länder med övervägande färgad befolkning för "Bananrepubliker" skulle kunna  vara tillräckligt förnedrande. Nu har den så kallade presidenten spätt på med begreppet "skithålsländer". Jag hoppas det inte blir något av 2018 års nyord när året ska summeras.

I dagens "God morgon Världen" funderar krönikören över att så många människor faktiskt orkar med att vara med och jobba med presidenten. Visst, det kan vara för den egna karriären eller för att föra ut en nationalistisk agenda (som Steve Bannon), men det kan också vara för mer vällovliga syften, 
d v s att försöka skydda landet och Världen från presidentens värsta dårskaper. En dåvarande rådgivare till Putin försökte göra så. Jobba inifrån för att försöka påverka. Denne rådgivare blev till sist tvungen att hoppa av. Han fick frågan om när man ska hoppa av - svaret var att det vet man aldrig, men när man gör det är det redan för sent...

Parallellt med "God morgon Världen" läser jag i dagstidningen att flera forskare förmedlar att tiden med att stoppa den globala uppvärmningen till 1,5 grader snart har runnit ut. Redan på 2040-talet kan vi vara där och samtidigt nått den punkt att havsnivåerna allvarligt börjar stiga.

Orden klingar dystopi och jag värjer inte från det dystopiska, men visst har det varit väldigt fint att vandra ut i allt det lugna vita som omges oss i norr. Det är en skön och välbehövlig balsam för själen. Denna januari är hittills den finaste på flera år med all snö och rimfrost. Det är mörkt, men ändå så ljust. Vi finns och vi syns, även om hundägaren på bilden ovan tar det säkra före det osäkra och säkrar sin hund med en blinkande lampa.

Detta säkerhetstänk borde även omfatta våra farliga världsledare...

Min klimatkoll

 Det är ett nytt år. Vare så jag vill det eller inte måste jag rikta blicken framåt. Jag lever, är människa och fortsätter att göra mina avtryck på Jorden.

Inte utan anledning handlar nutiden mycket om klimat och miljö. Människan påverkar med sin framfart Jorden allt mer. Ja, vi påverkar den så mycket att den har fått benämna en ny geologisk  tidsålder - Antropocen. Med andra ord kommer vi med vår framfart göra avtryck på jorden under många miljoner år oavsett om vi blir kvar som art eller inte.

Med vår nutida framfart tyder mycket på att det inte kommer gå så bra för oss människor på Jorden. Problemet är att det drabbar inte dig och mig i någon större utsträckning, men framtida generationer kommer att få betala ett oerhört hög pris om vi inte ändrar vår livsstil.

Inspirerad av de kända idrottarna Björn Ferry och Heidi Andersson, som har blivit Storumans klimat och miljöambassadörer, har jag gjort min egen klimatkoll på Klimatkontot.se. För att leva på sikt hållbart får vi släppa ut någonstans mellan 0,7-1,5 ton koldioxid per år. Det genomsnittliga värdet om vi slår ut alla människor på Jord är i dagsläget 6 ton.

Jag gjorde klimatkollen med nyfikenhet och med en viss förhoppning att ligga någorlunda bra till. Resultatet då? Jo, i det här avseendet är jag en världsmedborgare. Mitt utsläppsvärde låg på just 6 ton. Smickrande? Knappast. Visserligen låg jag under genomsnittssvenskens utsläpp på 8 ton och definitivt lägre än amerikanen med sina 15 ton. Men, det var ändå nedslående. Jag flyger inte mycket, mina bilresor går i huvudsak till stugan utanför Arjeplog, jag äter mycket sällan nötkött och konsumerar prylar och kläder i så liten utsträckning som möjligt.

Det här var en tankeställare. Jag kan säkert komma ner några 100 kg i utsläpp genom att göra ännu fler medvetna val, men mycket är utanför min kontroll. Det senare beror bl a på hur vi bygger vår infrastruktur. Troligen måste vi dessutom drastiskt sänka vår levnadsstandard. Ju mer vi tjänar desto mer konsumerar vi - en konsumtion som skadar klimat och miljö. De bästa miljö och klimatambassadörerna är de fattiga. Ett ofrivilligt engagemang, men ändå. Så illa är det...

Testa gärna att göra klimatkollen. Kör du mycket fossilt, flyger ofta och gillar nötkött...ja, då ligger du illa till. Vi har alla en mycket lång väg att gå...

Nyår i stugan

 Så har vi fått ett nytt år. Nya år brukar rymma förväntningar. Blickar jag utanför min snäva horisont är det tyvärr lättare att fyllas av bävan. När den hopplöst galne presidenten i vårt land på andra sidan Atlanten jämför storleken på avtryckarknappen för kärnvapnen med sin Nordkoreanska kollega blir det som två pojkar jämför storleken på sina organ. Nivån är satt och den når ett nytt oroande lågvattenmärke.

I min lilla värld har det varit lugnare.  Nyårsfirande har på senare inneburit alltifrån karnevalsliknande firande på Teneriffa till årets firande med Ewa i min stuga nedan Arjeplog.
Ingen behöver förvåna sig över att nyåret har varit lugnt och stilla. Naturen är i rejäl vintervila och bjuder få överraskningar. Överraskade blev  vi i alla fall på bilresan till stugan då vi fick nära möte med kungsörn. Även i vintervilan händer det stora...och då gäller det att vara med...

Jag tror inte jag behöver säga att vi trivdes i vinterljuset. För en hel del ljus är det även i midvintermörkret. Den myckna snön gör sitt. Trots det mulna vädret gjorde nattens måne sig påmind tillsammans med allt det vita.

I denna fantastiska miljö går det för en stund att förtränga alla galna ledare som styr vår värld. Den helande naturen är så mycket större än dem. Till denna natur sätter jag en del av min tillit och hopp.

Gott nytt år!